Ibland händer saker som inte får hända, saker som kan förändra en.. Kanske inte så stort men ändå lite! 

För mig började mitt knä krångla igen, jag va påväg hem(sprang) När jag nästan va hemma så vek sig knät och jag ramlade ihop på marken och tårarna rann. Jag visste då att detta inte va bra. Dagen efter i skolan följde Mathila med mig till skolsköterskan och jag fick gå på krykor(hatade det). Sen kom mamma och då åkte vi till en sjukgymnast som va speciellt inriktade på knän. Min största räddsla när vi kom dit va att de skulle säga att jag måste sluta på dansen.. Men  istället fick jag övningar och även beskedet att jag inte fick springa, hoppa och dansa på några veckor.. Vilket är bättre men ändå svårt i och med att jag tränar näst intill varje dag. De tejpade även mitt knä med speciell tjep som mamma nu beställt hem till mig också! Jag känner redan nu att det blivit bättre men när jag går långt så känner jag av det.. Tycker det är jätte jobbigt, för man tappar så mycket på bara så kort tid.. Allt man kämpat för, tränat upp blir liksom svagare och svagare för varje dag om man inte tränar det.. Just därför MÅSTE detta gå över så snabbt som möjligt! Kommer aldrig ge upp!