Tiden har bara sprungit iväg, jag har inte bloggat på jätte länge eftersom det har varit mycket i skolan och på fritiden, och att våran hund dog, så då har jag verken viljat eller orkat blogga.

 

Jag hann inte säga farväll, till min hund Zeba!

Du va bara 9 år, du har alltid funnits vid min sida. Allt hände så snabbt och runt 23.30 hände det som inte fick hända, du dog och fördes till himmlen! Jag hann inte ens säga farväll för det hände så snabbt, när jag åkte till skolan igår va du som vanligt, men när pappa kom hem märkte han att det va något som inte stämmde, ni åkte in till akuten och där sa det att livmodern spruckigt, det blev operation och du klarade den men efteråt orkade du inte, smärtan va stor! Du gick igenom tre operationer och du klarade alla, du var en stark tjej. Nu vet jag att du inte känner någon smärta längre. Du va en snäll tjej som alltid va glad! Det va en jobbig dag igår med mycket tårar och smärta, men nu vet vi hur du mår!

 

Vi hann ej säga Dig farväl
ty döden kom så fort
Men nu vi säga Dig
vårt tack
vid evighetens port!

 

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

 

 

Går du med mig än, min kära,
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden,
Så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger kvar och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig.
Tårar bryter ut och faller,
I tanken på dig.
En ängel som här glömdes kvar,
Har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?
Flyger du genom himlaporten?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.
Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.
Sväva fritt, min kära.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.