Acceptera mig för den jag är. Låt mig bara vara där, utan att klaga på allt jämt och ständigt. Någon som inte säger att jag är perfekt, för det är jag inte. Jag hatar lögner. Acceptera mina fel och förlåter mina brister. Jag brister på många sätt, men det är väll okej? Om det bara finns någon som förstå. Orkar lyssna när man kanske egentligen inte har så mycket att komma med. Någon äkta som bara finns där...